Embrace it.
Forgive yourself. Breathe.
And enjoy the ride.

Ingenting är sig längre likt. Allting har förändrats.
Läste någonstans att det inte handlar om smärtan av att rensa ut utan om glädjen av att få plats med nytt. Den är svår att ta till sig idag men jag ska fortsätta försöka.

Jag försöker greppa situationen nu.
Utan hemliga bloggar om kamelresor eller tillflyktsorter.
Det är dags att ta tjuren vid hornen och möta mina rädslor.
Inga ursäkter nu. Uppåt, framåt, stark.

Charanghanda…

I have a history of making decisions very quickly about men.
I have always fallen in love fast and without measuring risks.
I have a tendency not only to see the best in everyone, but to assume that everyone is emotionally capable of reaching their highest potential.

I have fallen in love more times than I care to count with the highest potential of a man, rather than with the man himself, and I have hung on to the relationship for a long time (sometimes far too long) waiting for the man to ascend to his own greatness. Many times in romance I have been a victim of my own optimism.

- Elizabeth Gilbert

Skriver på annat håll just nu.
På ett sätt som min själ behöver.

Det är mycket nu men det vill bli bra.
I will be back. :)

/Billy J.

Lunchade med Malin idag. Riktigt skönt break på dagen. :)

”Människan får aldrig sluta drömma. Drömmen är själens näring, så som maten är kroppens näring. Många gånger ser vi våra drömmar krossas och får inte våra önskningar uppfyllda, men ändå måste vi fortsätta drömma. Annars dör vår själ och blir ogenomtränglig för agape (kärlek).”

”Den goda kampen är den som vi utkämpar därför att hjärtat kräver det.
På hjältarnas och riddarnas tid var det lätt. Det fanns mycket mark att erövra och många dåd att uträtta. I dag har världen förändrats och den goda kampen har lämnat slagfälten och flyttat till vårt inre.”

”Den goda kampen är den som vi utkämpar för våra drömmars skull.
När de med sin fulla kraft spricker ut inom oss – i ungdomen – då har vi mycket mod men har fortfarande inte lärt oss kämpa. När vi till slut lyckas lära oss kämpa har vi inte längre samma mod att ge oss in i kampen.

Därför vänder vi oss inåt och kämpar mot oss själva, och blir vår egen värsta fiende.”
Paulo Coelho – Pilgrimsresan

Har avslutat fantastiska kapitel i livet och påbörjat nya underbara äventyr… :)
Läxan lärd: ”It’s not about waiting for the storm to pass,
it’s about learning how to dance in the rain.”

Shine on!

Mycket som händer omkring nu!
Mycket som är väldigt spännande och avgörande.
Det pirrar i magen och jag tänker njuta av det här.
Av varenda minut!
Oavsett hur mörkt det är ute just nu.
För det är precis det här jag har längtat efter.

Dessutom går vi mot ljusare tider nu.
Så det så! :)

Jag ringde till arlanda förra veckan. Ryktet säger ju att Starbucks ska öppna där men inga detaljer har kommit ut kring exakt när. Sedan jag fick nys om det har jag nästan gått som på små moln. Kaffet är underbart och menyn proppfull med fler ”-ccinos” än vad man trodde fanns! Men för mig tror jag nog att det snarare handlar om vilka känslor och minnen caféet väcker för mig än om bönorna. Faktiskt.  15/2 slår dom upp portarna och jag glömde fråga om det är öppet för allmänheten eller om man måste resa någ0nstans för att få hänga där. Det kan alltså bli lite knepigt för mig och Dennis som har planerat en heldag där. ^^ Längtar hur som haver!

Jag har haft ett helt fantastiskt jullov.
Ett jullov som kanske inte blev som det var tänkt i från början men helt ljuvigt ändå. Allt från mysiga julmarknader, film framför en öppen eld, varm choklad, spel, dans under stjärnor, matlagning och underbara middagar, mysiga promenader… Vissa stunder kan man bara vara i alltid…

Det här är väldigt mysigt just nu...

Idag är det gymmet. Dags för det. Åh, fast jag vill inte. Jag vill hem och lägga mig under täcket och kolla på massa komedier eller läsa bok… Vad skönt det vore. Jag ska ju faktiskt börja Qi Gong nästa vecka. Det är väl ambitiöst nog?

Trots den fantastiskt skitdåliga dag jag haft idag i snöoväder och allt som kan tänkas höra till, ler jag!

Nu går det att blogga från jobbet igen. Jag förstår inte logiken i deras blockeringsfilter men jag tänker inte ifrågasätta. För idag bryr jag mig inte.

Jag tenderar att klicka hit mig när jag på något vis känner mig nere eller sänkt. Eller egentligen bara helt oinspirerad. Som idag. Så jag påbörjade ett google-projekt: Feel Good! Och faktiskt hittade jag massa intressanta artiklar som jag har läst sporadiskt under dagen. Sidorna tipsar om olika saker man kan göra för att rycka upp sig, både enkla och mer invecklade tips. Den jag gillade bäst var ”Åk på en utlandssemester”. Nämen, vilken awesome idé! Att man inte tänkte på den innan. Den billigare varianten, som inte alls får det att pirra i magen lika mycket, är att sträcka på sig och le. Kropp och knopp hör ihop och om man fysiskt beter sig om man mår bra tror huvudet också att man gör det och vips, så gör man det.

Test 1.
Så eftersom att jag knappt har råd med julklappar i år får det bli alternativ #2. Sträcka på mig och le så mycket som möjligt i 20 minuter.

Jag återkommer med resultat.
Tills dess fortsätter jag att drömma om Malaysia, förändring och alla världens rikedommar. Hur blir 2010 Sofia? Las Vegas?